Svensk utförsåkningshistoria

I många tusen år har människan använt sig av skidor för att forcera det snötäcke som var ett svårt hinder vid hennes jakt på villebråd. Vår äldsta svenska skida är cirka 4 000 år gammal och på hällristningar i Norge och Ryssland finns talrika avbildningar av skidlöpare.

England och Österrike kan tvista om äran att först, förutom de nordiska länderna, brukat skidor. Man tror att man i Devonshire redan 1628 lärde sig använda skidor under den stränga vinter man då hade.
En österrikisk författare beskriver 1689 hur lantbefolkningen använde sina skidor på ett sätt som påminner om alpin utförsteknik. Han skriver ”Intet berg är för brant eller så tätt bevuxet med stora trän, att de icke på detta sätt fara utför desamma. Ty de svänga och sno omkring dem som ormar”.

Norge, och särskilt Telemarken, har spelat en dominerande roll i utvecklingen av skidsporten. Det fanns till exempel norska skidlärare i Österrike på 1890-talet där den alpina skidsporten föddes och tog fart tack vare föregångsmän som österrikaren Matthias Zdarsky och tysken Paulche. Zdarsky gav 1896 ut sin bok ”Alpine Lilienfeld Skilauftechnik” och 1899 kom Paulche med sin bok.

Skidlöpningen utvecklades dock annorlunda i alpländerna än i Norden. Där var skidan inte ett samfärdsmedel utan endast ett sportredskap. En av de svenska pionjärerna i utförsåkning, Carl Gustaf Hamilton, skrev om detta: ”därför har man ägnat sig huvudsakligen åt den mest sportsliga sidan av skidlöpning, nämligen utförsåkning”.

Engelsmännen, som alltid haft sinne för god sport, utvecklade utförsåkningen. Den brittiske skidlöpningens fader, E C Richardson, lärde sig skidlöpning vintern 1896 i Norge. 1901 åkte han skidor i Schweiz och bildade där Davos engelska skidklubb. Det blev på så sätt engelsmännen som införde skidlöpning i ett stort antal av de schweiziska delarna. Men överallt spårar man inflytandet från Norge.

1904 utgav Richardson, nu President of Ski Club of Great Britain, den första engelska handboken i skidlöpning och 1905 besökte han Storlien och Åre. Hans lyriska uttalanden från skidturer i dessa områden i ”Ny Tidning För Idrott” 1906 åberopas bl a i C O Rahms promemoria för det första Åreprojektet 1907.

Två stavar infördes i utförsåkningen i och med att Vivian Caulfield 1910 utgav sin bok ”How To Ski” och senare ”Ski-ing Turns”. Sedan kom Arnold Lunn, med bl a ”Alpine Skiing” och han är slalomtävlingens egentlige skapare och skapare av de brittiska tävlingsreglerna, vilka i och med Ski Club of Britain’s inträde i FIS, Internationella Skidförbundet, vid dess kongress i S:t Moritz 1928 tvingades FIS att inte bara ”anbefalla slalomåkning såsom internationell tävlingsform till närmare studium” utan även antaga reglerna.

Tidigare hade tävlingarna endast bestått i utförslöpningar med fritt vägval, men nu träffar vi för första gången på slalom med ”utflaggade banor”.
Slalom är för övrigt ett norskt ord och betyder ”slå lom” (=spår), det vill säga ”lägga ett spår i en backe”.

Vid FIS-kongressen lär en norrman ha sagt till Mr Lunn: ”Vad skulle ni engelsmän göra om vi norrmän försökte ändra reglerna i cricket?” Vid den 13:e internationella skidkongressen i Sollefteå 1934 valdes Arnold Lunn in i FIS’s styrelse.

Utvecklingen i Sverige

Det första utförsarrangemang man kan spåra är till Bellevue-parken vid Brunnsviken i Stockholm. Där ägde ett märkligt arrangemang rum 1879, den första ”allmänna skidtävlingen” eller ”backåkning med staf”. Enligt DN deltog 60 personer varav en samekvinna. (Redan här, och även fortsättningsvis, träffar man alltid på damer vid alla tävlingar.)

1892 bildades FFSF och i januari år 1900 ”Beslöts att den af Föreningen anordnade löpningen i backe med bana i S-form skulle benämnas täflan i styrning”.
Tävlingen hölls vid Fiskartorpet i Stockholm 4 februari 1900 med 5 deltagare.

1908 bildades Svenska Skidförbundet.

1920 hade man för avsikt att köra den första Årebragden, men den blev inställd på grund av otjänlig väderlek men fr o m 1921 t o m 1934 kördes nio stycken Årebragder under ganska primitiva förhållanden.

1924 anordnade Främjandet en kurs i utförsåkning i Storlien, viken leddes av landets förste utförspionjär, Gunnar Dyhlén. Han skrev också en rad instruktionsböcker och gjorde flera instruktionsfilmer.

En av kontinentens banbrytare, österrikaren Georg Bilgeri, inbjöds vid årsskiftet 1926-27 till Främjandets skidkurser i Sollefteå där han demonstrerade och föreläste.

Den första slalomtävlingen i Sverige hölls i Riksgränsen 1 april 1929 och där avhölls också de första internationella störtlopps- och slalomtävlingarna i Sverige 21 maj 1934 . Störtloppstävlingen i Riksgränsen kördes på en 1 500 meter lång bana med 450 meters fallhöjd och den bästa tiden låg på imponerande 1.29,4. Bland de 20 deltagarna fanns också en amerikan. En tävlande diskvalificerades för stavridning.

Detta var efter att den moderna utförsåkningens verkliga föregångare i Sverige, Sigge Bergman och Olle Rimfors, kommit hem från sin lärorika resa till S:t Anton 1934 . Där hade de studerat den så kallade ”Arlbergskolan” med bl a legendariske Hannes Schneider.

I och med detta, och genom den internationella tävling dessa anordnade tillsammans med den nybildade slalomklubben i Storlien 24-25 mars 1935, hade svensk utförsåkning sitt verkliga genombrott. Cirka 1 000 åskådare såg tävlingarna vilka radierades av Sven Jerring. Tävlingsreferaten i bl a DN, SvD och IB var entusiastiska.

I och med dessa tävlingar var isen bruten och de bevisade bland annat;

”- att störtlopp och slalom är en strålande publiksport,
– att dessa tävlingar mycket väl går att arrangera i vårt land,
– att sporten långt ifrån är livsfarlig,
– att sporten verkligen är sport i dess bästa bemärkelse,
– att vi har flickor och pojkar, som utan vidare lära sig konsten att åka fort och väl utför”.

40 år senare hade vi världens bäste utförsåkare!

1935 startades också landets första professionella skidskolor i Riksgränsen samt fr o m 1936 i Storlien under Olle Rimfors respektive Sigge Bergmans ledning.

De första Svenska Mästerskapen hölls 1937 i Östersund.

1938 examinerades i Storlien de första nio skidlärarna i Sverige och året därpå började landets första lift att byggas vid Lundsgården i Åre.

© Stig Lundkvist, SLAO

Källor: Alpin Skidsport, Avanc